mormorskriver

Fy va åren går fort, jag börjar få panik, herregud jag har levt den största delen av mitt liv.
Börjar tänka mer o mer på de faktiskt, jag har ju mycket kvar som jag vill göra innan jag drar in årorna.
Visst, jag känner ju att min kropp inte längre är ung, men mitt sinne har inte riktikgt hängt med i åldersutvecklingen, för där känner jag mej fortfarande ung, åtminstone för de mesta. Kan nog säga att jag inte har den mentala mognad som anstår en sextiotreåring, om de nu ska vara så viktigt.
De man ser de mest på ,att man blivet äldre alltså är ju sina barn o barnbarn. Mitt yngsta barnbarn blir ju tio år nu o den äldsta blir tjugoett. Hjälp vad har åren tagit vägen? Men när den dagen kommer, om den kommer, när jag sitter på "hemmet" så hoppas jag att jag kan komma ihåg allt roligt jag har haft. För jag har haft ett roligt liv för de mesta och de tänker jag banne fortsätta med i många år än, är tanken.
           
            Så mina vänner gräv inte ner i de förgängna utan lev livet så länge ni orkar / Solan