mormorskriver

Läste häromdagen i en blogg (en av de större bloggarna). Hon hade skrivit om självmord, om de var en feg handling eller inte. De måste var förskräckligt att må så dåligt att man väljer att avsluta sitt liv, de kan jag förstå. Det är skandal att vi har så dålig psykvård här i landet, vi är dock inne på 2000 taletoch det har inte gått framåt direkt. Man läser stup i kvarten om folk med psykiska sjukdomar som begår fruktansvärda brott.För att återgå till självmord så kan jag tycka att de är både själviskt och fegt samtidigt som de måste finnas ett mod hos den som tar detta beslut, för de kan ju inte vara så lätt kan jag tänka mej. Värst är de ju för familjer är de finns barn, och allra helst om dom väljer att göra de hemma där barnen kan hitta dom. Det är tragiskt att man väljer den utvägen. Men något som är värre de är detta hot som en del kommer med. De kan vara svikna män eller kvinnor som tar till dessa hot om att begå själmord för att få den andra personen att må dåligt. Tro mej jag vet hur de känns, jag är uppväxt med en pappa som skulle skjuta sej var o varannan dag. Han tog sitt gevär och sprang ut, och där satt mamma och vi syskon och inte visste om han gjort eller inte. Fy fan säger jag bara, de hade varit bättre för oss alla om han hade gjort allvar av sina hot istället. Han var intagen på "mentalsjukhus" som de hette på den tiden, men inte hjälpte de. Jag mår inte dåligt av de idag, och har väl aldrig gjort de, men minnerna finns ju kvar o jag kan bli förbannad på att vi fick ha de som  vi hade det. / Nästa inlägg ska bli lite possitivare lovar jag. Ha de gott så länge Solan