mormorskriver

De här med att känna sej dassig är ingenting för mej, fy va tråkigt. På eftermiddagen var mitt barnbarn Sebastian snäll och gick ut med Melker. Då hade huvuvärken satt in igen men efter en Ipren känns de bättre. Så nu har jag varit ute på en liten promenad med honom själv, var bara tvungen att få luft. Hur står människor ut som inte kan ta sej utanför dörren, de fattar jag inte. Men ikväll blir de nog de beprövade och lindrande,,ett par stadiga wiskey. De värmer gott under västen. Ha de gott så länge / Solan